Krisplan

I daghemmet uppstår ibland olika krissituationer som berör och upprör. För att kunna hantera en krissituation behövs en på förhand överenskommen handlingsplan. Man bör komma ihåg att varje kris är individuell och att den inte nödvändigtvis framskrider enligt någon viss modell.

Målet är att

  • ge kunskap om krishantering
  • stöda personalen så att barnen kan få uttrycka sina tankar och känslor
  • skapa en klar ansvars- och arbetsfördelning i en krissituation
  • avsätta tid för samtal
  • ge tid för ritualer
  • hjälpa personalen att bearbeta sina egna upplevelser
  • att återgå till vardagliga rutiner så fort som möjligt
  • meddela hemmen om vad som har skett så att föräldrarna kan stöda sina barn.

Handlingsmodell för akuta kriser

a) Ge första hjälp
b) Meddela händelsen till daghmesföreståndaren

  • Daghemsföreståndaren sammankallar krisgruppen, som organiserar arbetet.
  • Personalen informerar ev. berörd familj.
  • Daghemsföreståndaren ansvarar för all utgående information till massmedierna.

Vid varje steg fattas separat beslut om vilka som skall informeras samt huruvida vårdnadshavare ska kontaktas och på vilket sätt. Informationen är viktig för att hindra ryktesspridning. Syskon bör kommas ihåg även om de går i annat daghem eller skola.

Samtal med det drabbade barnet

  • Var sensitiv, inte påträngande
  • Lyssna på hur barnet vill ha det
  • Undvik oförberett offentliggörande. (Det är bra att tala med barnen i gruppen, men hör först med hemmet.)
  • Det är viktigare att lyssna än att prata. Fraser som ”det kommer nog att ordna sig”, ”jag vet hur det har varit” osv. kan lägga locket på och hindra barnet från att komma fram med sina skuldkänslor.

Samtal i grupp

  • Reservera tillräckligt med tid
  • Dödsfall och andra kriser är svåra att tala om. Samarbeta gärna med någon annan för barnet bekant person.
  • Gör upp en plan för samtalet: inledning, fakta, tankar, reaktioner, information och avslutning.

Inledning

  • Redogör för vad ni ska göra och varför.
  • Det är viktigt att poängtera att döden väcker många olika känslor och reaktioner, men att genom att tala om det, fast det gör ont, kan man börja förstå bättre hur andra har det och få det att bli mindre plågsamt efter en tid.
  • Följande regler är viktiga
    – ingen får berätta efteråt vad någon annan tänkt, känt eller upplevt
    – ingen får efteråt kritiseras för hur man reagerat
    – ingen får tala för någon annan
    – man måste inte prata, men det är bra om alla berättar hur de fick veta vad som skett.

Fakta

  • Alla får berätta hur de fick reda på vad som hänt.
  • Behovet av konkret information är mycket stort hos barn. Det är viktigt att ingripa i rykten och felaktiga uppfattningar. Ångest sprider sig lätt som ringar på vattnet.

Tankar, reaktioner

  • Utred vilka tankar har det skedda väckt. (Undvik frågan ”vad kände du?” Den kan ofta mera hämma än främja samtalet). Fråga t.ex. ”vad var värst för dig?”
  • Det är viktigt att sätta ord på alla sinnesintryck (syn, hörsel, lukt och känsel). Ställ gärna frågan: ”Var det någon annan som reagerade likadant?”
  • Uppmuntra barnen att berätta om sina drömmar och rädslor.
  • Man kan också använda t.ex. teckningar eller dikter.
  • Uppmuntra gärna barnen att ta avsked av sin förlorade kamrat.

Information

  • Ta upp de trådar barnen kommit med, påpeka likheter i reaktionssätt, betona det normala i deras reaktionssätt.
  • Informera om normala reaktioner: känslor av fruktan, ångest, ilska, hämnd, ledsenhet, skam, skuld.
  • Det är viktigt för barnen att förstå att deras koncentrationsförmåga och minne kan påverkas av det skedda och att det är helt normalt att fortsätta att bearbeta saken i veckor och månader.
  • Ge gärna råd om hur barnen själv kan jobba vidare, t ex.
    – prata med föräldrarna
    – prata med vänner
    – besök kyrkogården
    – rita teckningar.

Avslutning

  • Sammanfatta det som diskuterats och planera vad som ska hända efteråt.
  • Ordna en gemensam handling från barngruppens sida, t.ex. planera någonting som man gör tillsammans, en gemensam teckning eller dylikt är en bra avslutning på mötet.

Ritualernas betydelse

  • Ritualer gör det skedda mera verkligt och för det närmare.
  • Ritualer hindrar fantasier (kanske han inte är död) som kan låsa en så man inte kan gå vidare i sorgearbetet och bearbeta dödsfallet känslomässigt.
  • Ritualer är viktiga också för dem som har svårt att uttrycka sig verbalt.
  • Det avlidna barnets plats kan prydas med ljus och blommor.

Rutiner ger struktur i kaoset. Att snabbt komma tillbaka till daghemmet och börja göra det man är van vid skapar ordning i kaoset.

Allvarlig olycka i daghemmet

Barn som råkar ut för en olycka

  • ge omedelbart första hjälp
  • för bort andra barn från olycksplatsen
  • ring efter ambulans
  • kontakta daghemsföreståndaren
  • sök ögonvittnen
  • meddela barnets/barnens vårdnadshavare om det skedda
  • ordna ett bearbetande samtal, om det behövs
  • vid behov sök hjälp hos utomstående sakkunniga

En olycka drabbar någon i personalen

  • ge första hjälp
  • meddela den drabbades närstående
  • informera barnen om det skedda
  • ordna ett bearbetande samtal för personalen före dagens slut

Övriga olyckor eller händelser som berör daghemmet

  • nationell eller internationell händelse eller kris som skapar rädslor och/eller ångest
  • daghemsföreståndaren samtalar med personalen och man kommer överens om hur man går till väga med fortsatt behandling av händelserna

Akut allvarligt insjuknande

Ett barn eller ett barns familjemedlem insjuknar

  • Det är viktigt att lyssna på familjens önskemål.
  • Familjen bestämmer om hurudan information som ges och hur den ges.
  • Personalen håller kontakt med barnet och familjen.

En i personalen insjuknar

  • Vederbörande bestämmer själv vad och hur det berättas om insjuknandet.
  • Det är viktigt att barnen ges möjlighet att samtala om och bearbeta svåra livsfrågor tillsammans med en trygg vuxen.
  • Daghemsföreståndaren håller kontakt med vederbörande person.

Dödsfall i daghemmet

  1. Ge rätt information. Kontrollera fakta, kom ihåg tystnadsplikten, kom överens med familjen hurdan information som får ges vidare.
  2. Kontakta daghemsföreståndaren
  3. Information till berörd personal. Rätt information snabbt stävjar ryktesspridning.
  4. Krisgruppen kommer överens och informerar om hur hemmen informeras, hur informationen ges i daghemmet, hur dagen inom småbarnspedagogiken fortsätter och om arbets- och ansvarsfördelningen.
  5. Behövs en gemensam samling i daghemmet?
  6. Daghemmets program. Barnen ges möjlighet att samtala om det skedda tillsammans med en i personalen. Om ett barn har avlidit sätts det blommor och ett ljus på hans/hennes plats.
  7. Utomstående hjälp; psykolog, arbetsplatshälsovård, präst, krisgruppen.
  8. Uppföljning av situationen

Våld eller hot om våld

Akut situation

  • Försäkra dig om att människor är i säkerhet
  • Meddela om händelsen genast till daghemsföreståndaren
  • Informera vårdnadshavare
  • Kalla på utomstående hjälp (polis, ambulans)
  • Ordna möjlighet till samtal för de närvarande

Efterarbete

  • Gör barnskyddsanmälan (ifall det är fråga om minderårig).
  • Om ett barn har varit inblandat sammankallar daghemsföreståndaren den mångprofessionella stödgruppen för barnets tillväxt.
  • Fyll i anmälan om våldssituation och ge den vidare till din förman eller arbetarskyddsfullmäktige.
  • Om du har varit utsatt vänd dig till arbetsplatshälsovården.
  • Kontakta arbetarskyddsfullmäktige och förtroendemannen.
  • Gör enligt din bedömning en brottsanmälan (Brottsanmälan bör göras oberoende av förövarens ålder, också om han/hon är under 15 år).
  • Diskutera tillsammans med dina arbetskamrater om det inträffade.
  • Kontakta vid behov din fackorganisationens jurist.

Ett bombhot tas alltid på allvar och polisen kontaktas omedelbart. Alla förs till säkerhet och man går inte in förrän lokaliteterna är granskade av polisen.

Sexuellt ofredande av barn

Barn berättar sällan på eget initiativ om sexuellt ofredande. I bakgrunden kan också finnas hot. Det är vanligare att barn antyder om det skedda men vuxna förstår det kanske inte. Det kan också hända att barn förnekar fastän saken redan har uppdagats via andra kanaler.

  • Det är viktigt att den som barnet anförtror sig åt hålls lugn och saklig.
  • Gör barnskyddsanmälan.
  • Lova inte åt barnet att hålla saken hemlig. Du ställer dig i en situation där du är tvungen att svika barnets förtroende.

Användning av droger

  • Droger är olika kemiska ämnen som man använder för att bli berusad.
  • Det är entydigt förbjudet att vara alkohol- eller drogpåverkad i daghemmet.

En berusad vårdnadshavare i daghemmet

Om ett barns vårdnadshavare kommer till daghemmet i berusat tillstånd ber man lugnt vederbörande att avlägsna sig. Vid behov kallas polisen till daghemmet. Man skickar inte barnet hem med en berusad förälder utan kontaktar den andra vårdnadshavaren. Personalen kontaktar socialjouren, eller vid behov polisen. Socialjouren kontaktas bara ytterom tjänstetid d.v.s. efter kl. 16. Under tjänstetid kontaktas barnskyddet. Personalen kontaktar daghemsföreståndaren för att berätta vad som hänt och gör en barnskyddsanmälan.

Personalens drogmissbruk

I arbetslivet är användande av droger missbruk då arbetstagaren upprepade gånger uteblir från arbete, avlägsnar sig under arbetsdagen, kommer påverkad till arbetet eller använder droger på arbetsplatsen.

På arbetsplatsen kan varje arbetstagare göra en anonym anmälan till förmannen om man upptäcker missbruk. Vederbörande har rätt att bli hörd. Om misstankarna är befogade uppmanas vederbörande att kontakta arbetsplatshälsovården. Det görs ett vårdhänvisningsavtal, som vederbörande förbinder sig att följa.

Krisförloppet

Personer som varit med om olika traumatiska händelser, såsom olycka, sjukdom, dödsfall, skilsmässa, våldshandling eller hot om våldshandling går igenom ett krisförlopp.

Olika faser

Krisförloppet består av olika faser och alla genomgår dem på sitt eget sätt.

  1. Chockfasen inleds genast då någonting allvarligt har skett och varar högst en vecka. Kraftiga såväl fysiska som psykiska reaktioner eller total avsaknad av dem (”jag känner ingenting”) är möjliga.
  2. Reaktionsfasen räcker från en vecka till sex veckor från händelsen. Kan ofta vara ett smärtsamt skede då reaktionerna kan vara kraftiga. En person som går igenom reaktionsfasen behöver stöd. Den viktigaste formen är aktivt lyssnande, där den berörda får gå igenom det som hänt och sätta ord på sina känslor.
  3. Bearbetningsfasen tar lång tid, upp till ett år. Krisreaktionerna avtar långsamt och går oftast i vågor.
  4. Nyorienteringsfasen varar livet ut. Den drabbade utvecklar en ny grund att stå på. En genomlevd kris ger verktyg för att möta senare kriser.

Barn och sorg

Barnets uppfattning om att döden är någonting slutgiltigt mognar vid 5-10 års ålder. Rädslan för döden och för att den egna kroppen förintas växer. Barn är ofta rädda för att deras föräldrar dör.
Barn över tio år kan förstå döden som ett abstrakt begrepp och kan uppfatta dödsorsaker.

Självbehärskningen och självständigheten ökar.

Sorgreaktioner

  • chock, känsla av overklighet
  • fasa, protest, känsloutbrott eller känsloförlamning
  • utförandet av vardagssysslor för bearbetande av sorg
  • förnekelse av det skedda, önskan om att få återgå till det vanliga
  • frågor om det som har hänt (barnets tilltro till vuxna skadas om man undanhåller sanningen)
  • kroppsliga symtom vanliga (illamående, huvudvärk, frossa o.dyl.)
  • sömnstörningar, problem med ätandet

Barnet kan också, när den omedelbara chockfasen är över, känna skuld och skam och dra sig tillbaka socialt. Barnets sinnelag kan kanske förändras, barnet regredierar och visar stark pessimism inför framtiden. Inlärningssvårigheter kan dyka upp då barnet inte orkar koncentrera sig.

Bemöt sorg hos barnet med öppen och ärlig kommunikation

  • Ge barnet lättfattliga förklaringar med beaktande av ålder och utvecklingsstadium.
  • Red ut missförstånd, svara ärligt på alla frågor.
  • Undvik förskönande uttryck, jämför inte döden med sömn eller en resa (barnet tänker konkret: sover = död  blir rädd för att somna in på kvällen).

Ge barnet tid att förstå. Var öppen för frågor och var beredd att diskutera då barnet så önskar, men vänta dig inga långa pratstunder. Gör förlusten till verklighet. Visa barnet dina egna känslor. Ställ fram ett ljus eller ett fotografi. Stöd barnets förmåga att behärska känslor. Samtala med barnet om rädsla för egen eller föräldrarnas död. Kontinuiteten i daghemmet är viktig. Låt barnet berätta om sina skuldkänslor (avfärda dem inte med att: ”så får du inte tänka”).

Tänkvärt efter det akuta skedet

I akut skede (dag 1)

  • Ordna ett bearbetande samtal för personalen i slutet av dag 1. Den som hjälper behöver också själv hjälp.

Fortsättningen (dag 2)

  • Försök få det krisdrabbade barnet snabbt tillbaka till daghemmet, rutiner är bra.
  • Informera så fort som möjligt i daghemmet då en olycka har skett, för det uppstår lätt rykten som ofta är värre än verkligheten.
  • Om ett barn eller någon i personalen har dött är en gemensam minnessamling viktig.
  • Om ett barn har dött behövs det flera samtal i daghemmet under en längre tid.

Litteratur

Cleve, E En stor och en liten är borta (2002)
Dyregrov, A Sorg hos barn: en handledning för vuxna (rev. Uppl. 2007)
Dyregrov, A Att ta avsked – Ritualer som hjälper barnet sorgen (1999)
Dyregrov, A Barn och trauma (1997)
Dyregrov, A Katastrofpsykologi (1992)
Fyhr, G Hur man möter människor i sorg (1999)
Jarratt, C Barn som sörjer (1996)

Lämplig litteratur för barn

Faktaböcker

Danielsson, M Så känns sorg (2007)
Mundy, M Visst får du gråta (2001)
Newth, E Varför dör man? (2006)

Bilderböcker

Aakeson, K När farfar blev ett spöke (2004)
Alex, M Farfar och jag talar om döden (1982)
Bourguignon, L Vägen till Elefantriket (2005)
Eriksson, A Mitt svarta liv (2007)
Jalonen, R Flickan och kajorna (2005)
Liikanen, A Hej då, farmor! (1998)
Limb, S Farmor var är du? (1993)
Lundqvist, A Knutte far till himlen (1992)
Nilsson, U Alla döda små djur (2006)
Nilsson, U Adjö, herr Muffin (2003)
Norrström, H Guldflickan (1995)
Olsson, S Håkan Bråkan och morfar i himlen (2007)
Stark, U Min syster är en ängel (1996)
Stark, U Ängeln och den blåa hästen (1997)
Sundström, M Linnéa och änglarna (2003)
Thun, M Ängelungen (1990)
Wagelin-Challis, S Vi tänker på dig, farfar! (2007)