Vårdbiotoper

Du behöver inte ta dig långt från Lovisa torg för att finna vackra landsbygdslandskap. Men att finna vårdbiotoper, det vill säga artrika ängar och betesmarker som formats av traditionellt jordbruk är inte alls lika lätt. Vårdbiotoperna och deras mångformiga naturvärden håller på att försvinna såväl från Lovisa som från hela landet.

Det finns ändå en dryg handfull vårdbiotoper kvar i Lovisa. Tyvärr håller många av dessa på att snabbt växa igen i och med att man inte längre håller djur ute på bete. De värdefullaste vårdbiotoperna i Lovisa är betesmarkerna i Segersby och Malmgård. Hagen i Labby och ängarna i Kärpe är också betydande.

Segersby strandäng. Bild: Jere Salminen

Vad kan du göra?

Skötseln av vårdbiotoper finansieras med miljöstöd och miljöersättningar för jordbruket. Stöden kan ändå inte utnyttjas för många av de mindre objekten.

Hemligheten med artrikedomen i vårdbiotoperna är den låga halten näringsämnen i marken. Om du har naturäng eller naturlig betesmark på dina marker kan du minska näringsämnenas halt genom att ha djur på bete eller genom att slå växtligheten från området.

Om du sköter området genom att ha djur ute på bete får du inte ge dem tilläggsfoder, eftersom näringsämnenas halt då ökar. Resultatet är samma som om ängen skulle gödslas: nässlor och andra stora växter som överskuggar den övriga växtligheten drar nytta av situationen på bekostnad av mindre ängsarter.

När det inte längre finns något att äta på betesmarken ska djuren flyttas till ett annat ställe. För att du ska kunna hålla halten av näringsämnen låg genom slåtter krävs det att du för bort de bärgade växterna.

Du kan också främja bevarandet av ängsarter genom att till exempel anlägga en äng i den del av din gård där solen skiner mest.

Slåttertalko. Bild: Heidi Lyytikäinen